Övriga dokument av intresse


Påven Franciskus fastebudskap för 2017


"Ordet är en gåva, Den andre är en gåva"


Klicka här för att läsa budskapet!




 

Påven Franciskus budskap för firandet av Världsdagen för de sjuka, 11 februari 2017


Förundran inför Guds handlingar:

”Stora ting låter den mäktige ske med mig …” (Luk 1:49)


Kära Bröder och Systrar,

På den 11 februari i år kommer den tjugofemte Världsdagen för de sjuka att firas överallt i kyrkan och på ett särskilt sätt i Lourdes. Temat för årets firande är ”Förundran inför Guds handlingar: ”Stora ting låter den mäktige ske med mig …” (Luk 1:49). Dagen instiftades 1992 av min föregångare Den Helige Johannes Paulus II och firades första gången i Lourdes den 11 februari 1993. Det gör det möjligt för oss att reflektera över de sjukas behov i synnerhet och mer allmänt över de som lider. Det är också ett tillfälle för de som generöst har omsorg om de sjuka, först och främst de egna familjemedlemmarna, vårdpersonal och volontärer, att tacka för sin gudagivna kallelse att bistå våra sjuka bröder och systrar. Firandet av den här dagen ger också kyrkan en förnyad andlig kraft att allt mer helhjärtat fullfölja den grundläggande delen av hennes mission som handlar om att tjäna de fattiga, de sjuka, de lidande, de utstötta och de marginaliserade (jfr Johannes Paulus II, Motu Proprio Dolentium Hominum, ”Människans lidande”, 11 februari 1985, 1). Säkerligen kommer de bönestunder, eukaristier, firanden av de Sjukas sakrament och gemenskapen med de sjuka liksom de bioetiska och pastoralteologiska seminarier som kommer att hållas i Lourdes kring den här dagen att på ett nytt och avgörande sätt bidra till den här tjänsten.

När jag skriver det här är jag andligt närvarande i Massabiellegrottan inför statyn av den alltid rena Jungfrun för vilken den Mäktige har gjort stora ting för att frälsa mänskligheten. Jag står er alla nära, ni våra lidande bröder och systrar, liksom era familjer. Jag vill också uttrycka min uppskattning för alla de som på olika sätt arbetar inom vårdsektorn i hela världen, för alla de som arbetar professionellt, ansvarsfullt och hängivet för omsorgen om, behandlingen av och det dagliga välbefinnandet hos de sjuka. Jag uppmanar er alla, sjuka, lidande, läkare, sjuksköterskor, familjemedlemmar och volontärer att i Maria se Den sjukes hälsa, som Guds tydliga tecken på hans kärlek till varje människa och en förebild på hur man överlåter sig till hans vilja. Jag ber att ni alltid i er tro, stärkta av Ordet och sakramenten, ska finna den styrka som behövs för att älska Gud, även mitt i lidandet.

Liksom den heliga Bernadette står vi under Marias vakande blick. Den ödmjuka flickan från Lourdes berättar att Jungfrun som hon kallade ”den underbara damen” såg på henne som människor ser på varandra. Dessa enkla ord beskriver en relations fullhet. Bernadette som var fattig, olärd och sjuk, upplevde att Maria såg på henne som en person. ”Den underbara damen” talade till henne med stor respekt och utan nedlåtenhet. Det påminner oss om att varje person är och alltid förblir en mänsklig varelse och ska behandlas som sådan. De sjuka och även de mycket allvarligt funktionshindrade har en oförytterlig värdighet och uppgift i livet. De får aldrig bara bli objekt. Om de ibland kan framstå som helt passiva så är det aldrig fallet i verkligheten.

Efter sitt besök och tack vare hennes böner i Massabiellegrottan förvandlade Bernadette sin bräcklighet till ett stöd för andra. Tack vare sin kärlek förmådde hon berika sina medmänniskor och framför allt ge sitt liv för mänsklighetens frälsning. Faktumet att ”den underbara damen” bad henne att be för syndarna påminner oss om att de sjuka och lidande inte bara vill bli helade, utan också att leva ett sant kristet liv och till och med kunna offra det som Kristi lärjungar i en äkta mission. Maria gav Bernadette kallelsen att tjäna de sjuka och att bli en Barmhärtighetens Syster. Hon fullgjorde den missionen på ett så föredömligt sätt att hon blev en förebild för all vårdpersonal. Låt oss be den alltid rena Jungfru Maria om nåden att kunna relatera till de sjuka som personer som förvisso behöver handräckning, ibland även för de enklaste saker, men som också har egna förmågor att dela med andra.

Marias blick, Trösten för de Bedrövade, lyser upp kyrkans ansikte genom hennes dagliga engagemang för de lidande och behövande. Frukterna av denna omsorg om de som lider och är sjuka i världen ger oss anledning att tacka Herren Jesus, som av lydnad till Faderns vilja blev en av oss och utstod döden på ett kors för mänsklighetens frälsning. Den solidaritet som Kristus, Guds Son född av Maria, har visat är ett uttryck för Guds barmhärtiga allmakt. Guds barmhärtiga allmakt uppenbaras i vårt liv – framför allt när livet är bräckligt, smärtfyllt, förnedrat, marginaliserat och plågat – och fyller det med hoppets kraft som får oss att resa oss och håller oss uppe.

Denna mänsklighetens och trons stora rikedom får inte förslösas. Istället ska den inspirera oss att tala öppet om våra mänskliga svagheter och bemöta vår tids utmaningar inom hälsovård och teknologi. Må vi på denna Världsdag för de sjuka på nytt motiveras att arbeta för en kultur som alltmer respekterar livet, vår hälsa och vår miljö. Må denna dag också inspirera oss till förnyade ansträngningar att försvara människans integritet och värdighet, inte minst när det gäller bioetiska frågor, skyddet av de sårbara och skyddet av miljön.

På denna tjugofemte Världsdag för de sjuka vill jag i bön stödja och uppmuntra läkare, sjuksköterskor, volontärer och alla de ordensbröder och systrar som ägnar sig åt att tjäna de sjuka och de som är behövande. I detta innesluter jag också de kyrkliga och civila institutionerna som arbetar för detta och alla de familjer som kärleksfullt tar hand om sina sjuka medlemmar. Jag ber att alla ska vara glädjefyllda tecken på Guds konkreta kärlek och efterlikna det lysande vittnesbörd som så många av Guds vänner har givit. Bland dessa har vi den helige Johannes av Gud och den helige Camillus av Lellis, som är skyddshelgon för sjukhus och vårdpersonal, och den heliga Moder Teresa av Calcutta, Guds kärleks missionär.

Kära bröder och systrar, sjuka, vårdgivare och volontärer, låt oss tillsammans be till Maria. Må hennes moderliga förbön stödja och vägleda vår tro, och genom Kristus hennes Son, vinna hopp om helande och hälsa, en känsla av vänskap och ansvar, ett engagemang för en fullödig mänsklig utveckling och tacksägelse samt glädje när vi kan förundras över Guds trofasthet och barmhärtighet.

Maria, vår Moder,
i Kristus tar du emot var och en av oss som en son och en dotter.
Ge hopp åt vårt hjärtas tro och förväntan,
bistå oss i våra svagheter och lidanden,
och led oss till Kristus, din Son och vår broder.
Hjälp oss att överlämna oss till Fadern som gör mäktiga ting.

Med försäkran om att jag kommer ihåg er i mina böner, ger jag er alla min innerliga apostoliska välsignelse.

Den 8 december 2016, Firandet av Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet

Franciskus



(Översättning till svenska: Sr Madeleine Fredell OP)




Hans Helighet Påven Franciskus budskap

för firandet av den femtionde världsböndagen för fred

1 januari 2017



Ickevåld som fredspolitik


1.    I början på det nya året vill jag framföra uppriktiga fredshälsningar till världens folk och nationer, till statsöverhuvuden och regeringar, och till religiösa aktörer liksom till samhällsaktörer på olika nivåer. Jag önskar fred till varje människa, och jag ber att Guds avbild och likhet i varje person ska få oss att se på varandra som en helig gåva utrustade med en oändlig värdighet. Låt oss respektera denna vår ”djupaste värdighet”,  särskilt i konfliktsituationer, och så göra ett aktivt ickevåld till en livsstil.

Det här är det femtionde budskapet för världsböndagen för fred. I det första budskapet vände sig påven Paulus VI ytterst tydligt till alla folk, inte bara till katoliker. ”Mänsklig framgång kan endast ha freden som en sann inriktning – och inte spänningar orsakade av ärelysten nationalism, eller erövringar med våld, eller förtryck som tjänar som en stöttepelare för en falsk samhällsordning.” Han varnade för att ”man försöker lösa internationella motsättningar bara genom avskräckande och mordlystet våld istället för att lösa dem på ett förnuftigt sätt genom förhandlingar grundade på lag, rättvisa och rättfärdighet.” Han prisade sin företrädare, den Helige Johannes XXIII, som i encyklikan Pacem in Terris skrivit att ”känslan för och kärleken till fred har sitt ursprung i sanning, rättvisa, frihet och kärlek”.  Under de femtio år som gått har dessa ord varken förlorat i betydelse eller aktualitet.

I det här budskapet vill jag reflektera över ickevåld som en fredspolitik. Jag ber Gud att hjälpa oss att öva oss i ickevåld i våra djupast personliga tankar och värderingar. Må omsorg och ickevåld bestämma hur vi behandlar varandra som individer, i lokalsamhället liksom internationellt. När de som fallit offer för våld förmår stå emot frestelsen att hämnas, blir de högst trovärdiga förespråkare för ett fredsarbete präglat av ickevåld. Må ickevåld bli ett kännetecken för våra beslut, våra relationer och handlingar på såväl lokal nivå och i vardagliga situationer liksom också i det politiska livet i alla dess former.

En söndrad värld 

Här kan du läsa budskapet i sin helhet.











Kommunikation och Barmhärtighet:

Ett fruktbart möte


Budskap från Hans Helighet Påven Franciskus på
femtionde världsdagen för kommunikation 2016


Kära Bröder och Systrar,

Barmhärtighetens Heliga År inbjuder oss alla att reflektera över sambandet mellan kommunikation och barmhärtighet. I förening med Kristus, den levande inkarnationen av All Barmhärtighets Fader, är Kyrkan kallad att utöva barmhärtighet som den utmärkande egenskapen i allt hon är och gör. Vad vi säger och hur vi säger det, varje ord och handling bör uttrycka Guds medlidande med, ömhet för och förlåtelse till alla. Kärleken är till sin natur kommunikation; kärleken leder till öppenhet och gemenskap. Om våra hjärtan och handlingar är besjälade av omsorg och gudomlig kärlek, så blir även vår kommunikation berörd av Guds egen kraft.



Som Guds söner och döttrar kallas vi att kommunicera med alla människor utan undantag. Kyrkans ord och handlingar är avsedda att på ett särskilt sätt förmedla barmhärtighet, att beröra människors hjärtan och att hålla människorna uppe under deras vandring till livets fullhet som Jesus Kristus sändes av Fadern att skänka till alla. Det betyder att vi själva måste vara beredda att ta emot Moder Kyrkans värme och dela denna värme med andra så att Jesus blir känd och älskad. Denna värme är det som ger innehåll till trons ord; genom vår förkunnelse och vårt vittnesbörd tänder den gnistan som ger orden liv.

Kommunikation är förmågan att bygga broar, att möjliggöra möten och att inkludera människor, och på så vis berika samhället. Hur vackert är det inte när människor väljer sina ord och utför sina handlingar med omsorg, bemödar sig om att undvika missförstånd, helar sårade minnen och bygger fred och harmoni. Ord kan bygga broar mellan individer och i familjer, i gemenskaper och mellan folk. Det här är möjligt i såväl den materiella världen som i den digitala. Våra ord och handlingar bör vara av den arten att de hjälper oss att komma ur hämndens och fördömelsens onda cirklar som fortfarande snärjer individer och nationer, och som leder till hat. De kristnas tal måste vara en ständig uppmuntran till gemenskap även i de fall där detta tal bestämt måste fördöma ondska, och det får aldrig ge upphov till brutna relationer och en bruten kommunikation.

Här kan du läsa budskapet i sin helhet.




Stöd för FN:s hållbarhets- och utvecklingsmål 2030


Justitia et Pax Europa har ställt sig bakom FN:s hållbarhets- och utvecklingsmål 2030 och föresatt sig att aktivt arbeta för att de förverkligas. Här kan du läsa konferensens uttalande i sin helhet.















Bidrag för att bidra till samhällets utveckling

Åke Göransson, generalsekreterare för Nämnden för statligt stöd till trossamfund, har skrivit en artikel för tidskriften Kurage, där han menar att statens stöd till trossamfunden är till för att de ska verka som en aktiv del av civilsamhället. Han skriver bland annat att "Staten stöder individers och gruppers initiativ där religion är tolkningsnyckel och grund för ett samhällsengagemang och social samlevnad."

Här kan du läsa artikeln i sin helhet!


Om du vill veta mer om Nämnden för statligt stöd till trossamfunden, se här www.sst.a.se



Påven Franciskus fredsbudskap för 2015










Inte längre slavar utan bröder och systrar

Trafficking och vår tids slaveri är temat för årets fredsbudskap. Påven skriver "I dag, liksom tidigare, bottnar slaveriet i en syn på att människan kan behandlas som ett ting (§ 4)." Är vi del av den likgiltighet som indirekt tillåter denna kränkning av våra bröder och systrar, eller gör vi något åt det?


Här kan du läsa budskapet i dess helhet!


En bok som ger en tydlig och skrämmande bild av det moderna slaveriet är Half the Sky, How to Change the World av Nicholas D. Kristof och Sheryl Wudunn. Förlaget är Virago Press, London och gavs ut i USA 2009, året därpå i England och har tryckts i sexton upplagor!



Ekumenisk förbönsgudstjänst för Irak och Syrien

Sveriges Kristna Råd och Storkyrkoförsamlingen i Stockholm arrangerade en förbönsgudstjänst för Irak och Syrien måndag 8 september 2014. Tillsammans med flera kyrkoledare i Sverige deltog också de tre irakiska dominikansystrar som bor och arbetar i Stockholm. Syster Yva Viktoria Daddyza OP höll följande anförande under gudstjänsten:

















Anförande i Storkyrkan måndag 8 september 2014


Evangelisten Matteus säger: ”En skriftlärd kom fram och sade till Jesus: ’Mästare, jag skall följa dig vart du än går.’ Jesus svarade: ’Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.’”

Sån är situationen, kära vänner, för nästan alla kristna och andra minoriteter i Irak. Invånarna i tolv städer har flytt norrut. Bland annat ungefär 130 dominikansystrar. Fyra av våra äldre systrar fick stroke och avled på grund av stress och panik. Alla flyende lämnade sina hem, jordbruk, egendom, pengar, rötter och sammanhang. Mer än en halv miljon har flytt och många bor på gatorna, i kyrkorna och i skolorna, i Dehouk, Akra, och i Ankawa, en kristen stadsdel i Erbil. De har levt i tre månader utan lön – många har flytt med bara kläderna de hade på kroppen.

De lämnade allt för att bevara sin tro. Detta hände min familj, jag är den äldsta av tio syskon, och inträdde tidigt i Dominikanorden. Två bröder och fyra systrar med barn och barnbarn som bodde i Qaraqosh, en stad med ungefär 60.000 invånare, där de hade jobb och trygghet, har flytt. Samma sak hände med familjen till Syster Basma, som är med oss här ikväll, liksom familjen till Fader Idris, som också sitter här.

Vad man i ord kan säga är ingenting i jämförelse med verkligheten som varje dag blir värre och värre. I väntan på vad? Vad ska hända med barnen, som nu sover på golvet, ungdomar, kvinnor och män, när vintern kommer eller när skolan börjar? Kommer våra barn att få gå i skolan?

Det är omöjligt eller mycket svårt att fira gudstjänst på grund av den stora mängden människor som tagit sin tillflykt till kyrkorna. De står i lång kö för att få mat – och några får ingenting. Dag efter dag kommer nya svårigheter. De svagaste går under. I morse dog den femte av våra äldre systrar. Hennes hjärta orkade inte med. I den här svåra tiden kommer vi ihåg Paulus ord i Romarbrevet: ”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek.”

Vi behöver idag både trons styrka och människors hjälp. Både det internationella samfundets engagemang och enskilda människors öppna armar och förbön.

En av de unga som flytt skrev på Facebook: ”Jag är kristen, mitt land är kyrkan, min konung är Kristus, min konstitution är bibeln, mitt språk är kärleken, mitt vapen är bön. Min princip är förlåtelse. Mitt mål är fred.”

Sr Yva Viktoria Daddyza OP



Uppdatering från Dominikansystrarna i Irak

Dominikansystrarna i Sverige har under sommaren fått ett par brev från Sr Maria Hanna OP, generalpriorinna för de irakiska dominikansystrarna, som beskrivit situationen för de kristna i Irak. Efter den första flykten från Qaraqosh i slutet av juni kunde de flesta återvända tillbaka efter en vecka. Men för mer än fyra veckor sedan var striderna igång igen och nu är de kristna städerna och byarna så gott som tömda på sin ursprungliga befolkning. I massmedia har vi läst om den vidriga förföljelse och det barbariska folkmord av religiösa minoriteter i norra Irak som IS gjort sig skyldiga till. Många kristna söker sig nu till andra länder samtidigt som man fortfarande har ett hopp om att kunna återvända till sina hemorter. Men deras hus, kyrkor och tillgångar är förstörda, uppbrända och skändade. Deras liv är i spillror.


Här kan du läsa Sr Maria Hannas brev från 30 augusti 2014.











Övre raden: Sr Ahlam Moshi, Sr Yva Daddyza, Sr Basma Alkas

Nedre raden: Sr Marie-Thérèse Hanna och Sr Maria Hanna




Mänskliga Rättigheter i Sverige

I höst ska Sverige avge rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i landet till FN. Svenska FN-förbundet har sammanställt en rapport utifrån ett NGO-perspektiv och Justitia et Pax är en av 32 organisationer som stödjer och undertecknat rapporten. Det mest iögonfallande är att Sverige ännu inte upprättat ett oberoende nationellt organ för att bevaka hur de mänskliga rättigheterna efterlevs här i landet.

Här kan du läsa Svenska FN-förbundets rapport.

 



 

Broderskap som en grund för

och väg till fred

 

Påven Franciskus budskap för firandet av världsböndagen för fred 1 januari 2014 finns översatt till svenska. Klicka här!

 

 


 

Enkät inför familjesynoden 2014



För lite mer än en månad sedan lade vi ut lineamenta, förberedelsematerialet, inför den extraordinära biskopssynoden hösten 2014, och därtill hörande enkät. Justitia et Pax vill tacka alla som har skickat in svar och synpunkter på enkäten och en sammanfattning av svaren har skrivits ihop och skickats till Nordiska Biskopskonferensens sekretariat liksom till Påvliga rådet för Justitia et Pax.

Här kan du läsa Justitia et Pax kommissionens svar.



__________________________________________________



Stoppa barnäktenskap


Varje dag tvingas över 20 000 flickor under 18 år att gifta sig. Problemet finns också i Sverige. Genom att fylla i en blankett på länsstyrelsens hemsida kan föräldrar söka om dispens för att gifta bort sina barn.

Just nu arbetar regeringskansliet med ett förslag till ny lagstiftning mot barn- och tvångsäktenskap. Svenska FN-förbundet kräver ett heltäckande skydd mot barnäktenskap för alla barn som bor i Sverige. Ökad kunskap om situationen och folklig opinion mot barnäktenskap är avgörande för att kunna förändra situationen. Därför uppmanar vi alla att:

•    Gilla Facebooksidan Stoppa barnäktenskap, www.facebook.com/stoppabarnaktenskap
•    Dela budskapet #stoppabarnäktenskap
•    SMS:a 50 kronor till Svenska FN-förbundets kampanj Flicka 72909

Barnäktenskap i Sverige
•    I Sverige kan man ansöka om dispens från äktenskapsåldern 18 år för att gifta sig tidigare. Dessutom förekommer informella äktenskap, som inte är juridiskt godkända med minderåriga.
•    Mellan 2005 och 2010 beviljades 15 dispenser.
•    Ungdomsstyrelsen har i en stor studie funnit att cirka 70 000 ungdomar i Sverige är oroliga för att inte själv få välja sin partner. Det faktum att barnäktenskapsdispenser kan ges utsätter barn och unga i Sverige för oro och sänder felaktiga signaler.
•    Svenska FN-förbundet arbetar för att den nya lagstiftningen helt ska förbjuda barnäktenskap.

Barnäktenskap i världen
•    År 2010 blev en av tre kvinnor i åldern 20-24 i världen bortgifta som flickor, det motsvarar 67 miljoner flickor. Barnäktenskap förekommer i alla regioner i världen.
•    Världen har gjort små framsteg i processen att stoppa barnäktenskap de senaste 10 åren, även om några länder har minskat äktenskap med flickor under 15.
•    Barnäktenskap har länge varit tradition i många samhällen. Flickor från landsbygden har dubbelt så stor risk att drabbas jämfört med flickor i städerna.
•    De fattigaste flickorna med lägst utbildning löper störst risk för barnäktenskap. Flickor utan utbildning löper tre gånger större risk jämfört med flickor som har gymnasieutbildning.
Konsekvenser av barnäktenskap
•    Barnäktenskap äventyrar flickors rättigheter, såsom rätten till utbildning, hälsa, överlevnad och till självutveckling. Det exkluderar flickor från viktiga beslut, såsom tidpunkt till att gifta sig och val av make.
•    För en flicka i ett utvecklingsland betyder äktenskap oftast slutet för hennes utbildning. Det minskar hennes chans till ett yrke och utsätter henne för hälsorisker.

Att stoppa barnäktenskap kan förändra flickors liv överallt. 


Justitia et Pax stödjer helt och fullt Svenska FN-förbundets kampanj att stoppa barnäktenskap. Och vi uppmuntrar alla katolska församlingar att idag 11 oktober, på Internationella Dagen för Flickor, be för flickors rätt till utbildning och hälsa och att själva få bestämma över sina liv.


Vi rekommenderar också att ni tittar på Svenska FN-förbundets hemsida: www.fn.se




Saliga de som stiftar fred


Det är rubriken på påven Benedikt XVI:s budskap för firandet av världsböndagen för fred 1 januari 2013.


Här kan du läsa fredsbudskapet i svensk översättning!





 






Att utbilda unga människor

i rättvisa och fred

 

Påve Benedikt XVI:s fredsbudskap för 1 januari 2012 har som tema Att utbilda unga människor i rättvisa och fred. I dokumentet lägger påven stor vikt vid att alla typer av utbildare också måste vara vittnen, förebilder, inför dem som de undervisar. Han säger vidare att det är allas vår grundläggande plikt att vara uppmärksamma på unga människors bekymmer och förhoppningar. Det är tydligt att det är den gamle universitetsprofessorn som talar när han konstaterar att "utbildning är livets intressantaste och svåraste äventyr."

 

I det inledande avsnittet skriver påven:


1. Början av ett nytt år, Guds gåva till mänskligheten, får mig att, med stor tillförsikt och tillgivenhet, framföra mina varmaste välgångsönskningar för att den tid som ligger framför oss, på ett verkligt sätt, ska präglas av rättvisa och fred.

Hur ska vi gå det nya året till mötes? I Psalm 130 hittar vi en mycket vacker bild. Psalmisten säger att trons människor väntar på Herren ”mer än väktarna efter morgonen” (v. 6); de väntar på honom med ett starkt hopp eftersom de vet att han kommer med ljus, barmhärtighet och frälsning. Denna väntan föddes utifrån det utvalda folkets erfarenhet, när de insåg att Gud lärde dem att se på världen i dess sanning, istället för att bli tillintetgjorda av dess vedermödor. Jag inbjuder er att med samma fasta tilltro se på 2012. Det är sant att, det år som nu går till ända, har präglats av tilltagande frustration över den kris som hotar både samhället, arbetsmarknaden och ekonomin, en kris som främst har kulturella och antropologiska rötter. Det tycks som om vår tid höljs i ett dunkel, som hindrar oss från att klart se dagens ljus.

I detta dunkel fortsätter emellertid människans hjärta att vänta på gryningen, som Psalmisten talar om. Eftersom denna förväntan är särskilt stark och framträdande hos unga människor, så går mina tankar till dem och till det bidrag de både kan och måste ge till samhället. Därför vill jag ägna budskapet för denna 45:e Världsböndag för Fred åt temat utbildning: ”Att utbilda unga människor i rättvisa och fred”, med övertygelsen om att det är de unga, som med sin entusiasm och idealism, kan ge världen nytt hopp.

Mitt budskap riktas också till föräldrar, familjer och till alla som arbetar med undervisning och utbildning, liksom till aktörer inom det religiösa, sociala, politiska, ekonomiska och kulturella livet och inom media. Att vara uppmärksam på unga människors bekymmer, att kunna lyssna på och uppskatta dem, är inte bara något gott i sig; utan det är en grundläggande plikt för hela samhället, för att bygga en rättvis och fredlig framtid.

Det handlar om att till unga människor förmedla en förståelse för livets positiva värde och att väcka en längtan att tjäna det Goda i deras liv. Det är en uppgift som vi alla personligen måste engagera oss i.

De angelägenheter som många unga människor världen över uttrycker i vår tid visar att, de vill se på framtiden med ett välgrundat hopp. Idag känner de en oro över många saker: de vill få en utbildning som bättre förbereder dem att hantera verkligheten, de ser hur svårt det är att bilda familj och att hitta en fast anställning; de undrar om de verkligen kan bidra till det politiska, kulturella och ekonomiska livet för att bygga ett mer mänskligt och solidariskt samhälle.

Det är viktigt att denna oro och dess underliggande idealitet bemöts med verklig uppmärksamhet inom samhällets alla områden. Kyrkan ser på de unga med hopp och tillförsikt och uppmuntrar dem att söka sanningen, försvara det gemensamma bästa, vara öppna för världen omkring dem och att ärligt se ”det nya” (Jes 42:9; 48:6).

Här kan du läsa dokumentet i sin helhet!